Kategori: Okategoriserade

I dag täckte vi Sprängaren inför vinterns ankomst. Samtidigt passade vi på att äta smörgåstårta som Lennart haft med sig eftersom det var hans födelsedag. Man kan inte tillbringa en sådan dag på ett bättre ställe än på ett fartyg med goda kompisar. Själva täckningen gick snabbt och elegant. Deltagarna var: Lennart, Bengt, Bert, Stefan alias Rembrant, Björn och Mats.  

Johan hackade rost på pannans aktergavel och Bert målade kaskadtanken invändigt. Under gårdagen monterade Lennart och Bert diverse armatur på tanken, som nu snart är färdigrenoverad.

Samtidigt pågår diskussioner med panninspektören. Vi förväntar att dessa kröns med framgång så att vi kan påbörja det stora renoveringsarbetet i november.

Snart är det dax för täckning av fartyget, så att hon håller sig torr och fin över vintern.

Sprängaren är nu tillbaka på Wasakajen, där hon ligger tillsammans med sin storasyster St Erik. Örlogsdagarna var fulla av olika aktiviteter och så vidare mycket arbete blev inte utfört. Nu kommer det dock igång och om allt går som det skall, så kommer vi att installera eldrör och tuber över vintern, och när det är gjort återstår en hel del, men det är inte uteslutet att vi kan gå för egen maskin under nästa år. Vi jobbar som om det vore möjligt,

I dag svetsade Lennart och Bengt på kaskadtanken som långsamt och säkert närmar sig sin fullbordan. Mats knackade rost på pannans aktergavel. En hel del rost togs bort, men det återstår fortfarande rost som tarvar att tas bort. Skam den som ger sig

I dag fick Sprängaren celebert besök av familjen Sjögren, som tidigare ägde fartyget, men som generöst donerade det till dess nuvarande ägare. Sture Sjögren står numera på bryggan på Sveparen som bogserar för fullt i bogserbåtarnas himmel, men familjens grand old lady Britt var med tillsammans med barn och barnbarn. Det var många minnen som dryftades i den härliga solen och friska vinden.

 

Det är inte bara i Sprängarens hjärta, maskinrummet, som det mödosamma arbetet med att återställa fartyget till originalskick sker. Även om det är ett nästintill komplett fartyg som vi arbetar med har tidens tand nött mer eller mindre hårt på samtliga utrymmen ombord. Detta gäller inte minst inredningen i de aktra hytter som när det begav sig huserade fartygets befäl.
Ouppvärmda, omväxlande torra och fuktiga miljöer är inte en träinrednings bästa vän. Lägg därtill de dagar ute på Beckholmen då Sprängaren på 1990-talet befann sig ohälsosamt lågt under(!) vattenytan så är det lätt att förstå varför en stor del av inredningen fram till nu har varit i ett mycket dåligt skick.
När arbetet med att renovera hytterna så smått påbörjades såg det vid en första anblick inte så farligt ut. Träfanér och möblernas limningar hade här och var släppt men det hela såg i alla fall komplett ut. Vid rivningen av den första hytten visade det sig tyvärr att läget var långt värre. Vad som framförallt har skadat inredningen är det som skedde då Sprängaren helt enkelt sjönk. Inte bara vatten utan också olja från maskinrummet stod vid det tillfället högt i samtliga utrymmen.
Med den skadade inredningen väl ute ur den första hytten inleddes det digra arbetet med att få bort oljerester och rost från både skott och durk. Väl framme vid både fett- och rostfria ytor återstod frågan om färgsättning. Att skotten skulle ha den lätt gräddvita kulören som alltid tycks förekomma i dessa sammanhang stod klart men durken? Den skogsgröna kulör som med all säkerhet kom till under Sprängarens tid som civil bogserare kunde uteslutas. Men vilken var den gängse kulören för durkar på ett örlogsfartyg vid den här tiden? Och vilken tid, fartyget är ursprungligen från 1917
men genomgick en omfattande ombyggnad 1952, och det är från detta år som inredningen härstammar. Att återgå till 1917 års utseende låter sig inte göras då det skulle innebära ett alltför stort arbete och beslut togs därför om att 1952 års utseende får gälla.
När man söker i arkiven går det mesta att finna kring våra örlogsfartyg när det gäller det rent tekniska. Frågor kring kulörval lämnar dessvärre en del att önska; ofta nämns det på en ritning med formuleringar som ”enligt gängse normer” eller metod. Återstår då att söka svaret hos andra fartyg från perioden 1940-50. I Karlskrona återfinns museifartyget HMS Bremön, byggd 1940 och i Göteborg jagaren HMS Småland, byggd just 1952. Färgbilder från båda dessa fartyg visar prov på en brun kulör på durkar – och så fick det bli även på Sprängaren.
I dagsläget är den första hytten, högbåtsmännens, nästan klar. Förutom målningen, där färgtillverkaren Engvall & Claesson AB frikostigt har hjälpt oss med linoljefärg, har arbetet handlat om renovering och nytillverkning av träinredningen. Betydligt mer än vad vi först trodde fick nytillverkas då tyvärr skicket på framförallt fanerade skivmaterial var alltför dåligt för att behålla.

 

Inredningen under nedmontering, ju mer som skruvades ned desto värre visade sig skicket vara.

 

Mycket fick nytillverkas, här är kojramen just klar.

 

Skotten och detaljer har fått ny linoljefärg, kojen är under återuppbyggnad och durken får till slut sin bruna kulör.

 

En nästan klar högbåtsmanshytt; en del inredningsdetaljer återstår ännu innan allt är återställt, bland annat den klädda dynan som dagtid gör underkojen till soffa.

Lördag och söndag den 26 och 27 var det öppning för säsongen för Isbrytaren St Erik. Det skedde med kajkörning, och samtidigt passade vi på Sprängaren på att visa vårt fartyg. Tillströmningen av besökare överträffade alla förväntningar och sammanlagt hade vi 360 besökare som vi lyckades registrera. Intresset var stort och förhoppningsvis lyckades vi få med någon som vill hjälpa oss med renoveringen men kanske också ett antal som kan tänkas stödja oss i vår Vänförening.
Måndagen den 28/5 bogserade vi Sprängaren till Beckholmen där hon skall få ligga fram till hösten då vi hoppas få komma tillbaka till kajen framför Wasamuseet och vår storasyster St Erik.

 

I går natt var det Stockholms sedvanliga evenemang kulturnatt. Vi hade fått ett tips och anmälde oss och kom med i programmet. Vilket visar att även gamla ångfartyg är kultur .

Bert och Mats hade snyggat till ombord, hissat flagga och gös och vädret var verkligen välkomnade.

                                               Kort matpaus kl 2115

Mats och Bo hade förberett musicerande, sjömansvisor så klart. Vi hade räknat med  inte så många besökare och öppnade grindarna strax före 1800. Redan då stod folk och väntade. En fantastisk till tillströmning av av gäster som var både intresserade och i många fall initierade. Mellan 200 och 300 besökare, så någon tid för musicerande blev det inte, alla hade fullt upp med att ta hand om gästerna.

Kl 0010, när de sista besökarna gått stängde vi skeppet, låste vi grindarna och gick hem efter efter en fantastisk kväll.

 

 

Avsaknaden av rapport om vad  hänt beror inte på bristande aktivitet, utan på att datortekniska komplikationer har strulat till accessen till hemsidan, men nu fungerar det. Bengt och Lennart håller på att reparera den delvis genomrostade kaskadtanken, vilket än ett knölig operation, men den avacerar långsamt men säkert.

Johan har rensat gängor i aktre panngaveln. Det går bra, och är stärkande som ett pass i bänkpressen på Gymmet.

Mats och Ola har täckt av presenningen och därefter i solens ljus bytt ut dammsugarmotorn som först lät som en jumbojet och därefter började ryka och brinna. Vid köpet av en ny motor lämnade Kärcher 20% rabatt när dom hörde vad den skulle användas någonstans. Detta tackar vi för.

St. Erik släpades bort för torrsättning på Beckholmen men vi fortsatte oförtrutet vårt arbete, vilket avslutningsvis bestod i att Rembrant alias Stefan och Mats samla ihop täckställningen samt börja förbereda för lördagen den 22/4 då vi deltar i Kulturnatten under devisen “Ånga är också kultur”

Sprängarens förre ägare och vår donator, Sture Sjögren, begravdes idag. Vi var tre från styrelsen som deltog, Lennart, Mats och Björn, i en vacker ceremoni i kapellet i Norrtälje. Sture blev nästan 95 år och ägnade en stor del av sitt liv åt sina ögonstenar Sveparen och Sprängaren. När han inte orkade längre  donerade han och familjen fartygen till oss. Vi är alla skyldiga familjen Sjögren ett stort tack för att vi fått ta över Sprängaren. I solsken och isande snålblåst vajade flaggan på halv på fartygets mast och hissades som traditionen kräver i topp då begravningsakten var slutförd.

Frid över Stures minne.