Författare: Mats Krantz

Tiden går fort och mycket har hänt under dessa veckor. Vi arbetar intensivt med att få fartyget i ordning för att få det klassat som passagerarfartyg. Det är inte alldeles enkelt, men vi är optimistiska.
Vad som däremot är ledsamt är att vi mist två av våra vänner. Kapten Claes Insulander som förde Sprängaren på hennes första provtur förra året och Anders Forsberg som flitigt och kunnigt har bidragit till renoveringen av fartyget Bägge saknas och därför flaggar fartyget Sprängaren på halv stång. Må de vila i frid

Vi arbetar intensivt med att förbereda inför eventuella körningar i sommar. Det är många detaljer som skall åtgärdas, och man blir lätt frustrerad över allt som inte hinns med. Vi jobbar dock på, så förr eller senare kommer vi i mål. Nya luckor på maskintoppen installeras, navigationsutrustning skall monteras och anslutas. Arbete i akterinredning pågår och till och med den imponerande bogserbågen i massiv ek har kommit på plats. Allt för att uppfylla kraven från Transportstyrelsen.

Det har varit veckor med blandat innehåll. Ömsom vin ömsom vatten, eller kanske mer precist ömsom sol ömsom snö regn och kyla.
Vi har arbetat med siktet inställt på att kunna presentera vårt fartyg på kulturnatten lördagen den 22/4 mellan 1800-2400. Förra året hade vi en rejäl tillströmning, och den lär väl inte bli mindre i år.
Om allt går som beräknat, skall vi ha maskinen i gång på sakta fram. Vi skall också servera kaffe och korv kokt på vedspisen i byssan. Det är mycket som skall klaffa inför denna dag, men i dag onsdag stack vi eld i pannan för första gången i år. Om inget oförutsett inträffar skall vi kunna visa upp Sprängaren i all sin sjudande (om uttrycket tillåts) prakt på lördag. Kom och besök oss då på piren utanför Vasamuseet.

Fortfarande mörkt och kallt, men ljus och värme återvänder sakta och tinar besättningen från ett tillstånd av vinterdvala. Som en följd av den ökade aktiviteten ökar vi vårt arbete till att omfatta tisdagar och fredagar. Detta gör vi för att kunna visa upp ett fint fartyg på kulturnatten den 22 April. Kom gärna och hälsa på oss då. Om allt går som vi har tänkt, kommer vi att hålla igång maskinen, och blåsa i ångvisslan för att inte tala om att hålla fyr i spisen i byssan och kanske också erbjuda värmande dryck och något att stoppa i munnen. Vår paradrätt på Sprängaren är naturligtvis ” Sprängd anka” men det klarar vi inte av till kulturnatten.
Bilden är den nyinstallerade och nymålade kanonlavetten, där vi skall montera en 57 mm kanon med kort pipa som vi har fått till disposition. Det är en sådan kanon, som ursprungligen fartyget var bestyckat med.

Tiden rusar fram och nu har det gått redan sex veckor sedan vi rapporterade från Sprängaren.
Det pågår ett ständigt och envetet arbete med att förbereda inför den kommande vintern, men också mera långsiktigt att klara av allt som måste göras så att vi nästa sommar kan sätta fartyget i drift och då också kunna göra utflykter med medföljande passagerare. Det är mycket som skall klaffa innan detta är möjligt, men med en trogen och entusiastisk besättning som möter upp vecka efter vecka ser vi inget hinder för att vi inte skall lyckas med denna ambition.
Nu har vi täck henne inför vintern, så nu kan det regna, hagla och snöa utan att det berör oss annat än i ringa grad. Vi jobbar på, snart är det jul.

Nu inträder lite av fulländningens vemod, eller kanske är det eftertankens kranka blekhet. Vare det hur som helst med detta, inget kan förta glädjen över att vi klarade av att lämna kajen och gå för egen maskin. Detta är stort.
Nu skall vi fortsätta att arbeta med Transportstyrelsens digra lista så att vi kan klassa fartyget inför nästa säsong. Då kommer vi att köra allt vad vi kan och förmår.
Men innan dess skall fartyget förberedas inför den snabbt annalkande vintern. Snart är det Jul, tänk på det.
Man börjar med att lägga på skorstenslocket, och det ger möjlighet för den tretåiga flärpmåsen Måzart som för övrigt och märkligt nog värper fyrkantiga ägg, att inta sin position överblickande den närmaste omgivningen. Om ni tittar på bifogad bild kan ni skönja denna ornitologiska raritet.
För övrigt pågår arbetet oförtrutet att rusta och hålla vårt vackra fartyg i yppersta skick. Det är en ständigt lika stimulerande sysselsättning.

Veckan slutade med en klang och jubelföreställning i två dagar. Lördagen den 3e och Söndagen den 4e kördes provturer då Sprängaren för första gången på kanske 45 år lämnade kajen för egen maskin. Detta skedde utan några incidenter av nämnbar dignitet och det var en nöjd besättning somefter alla dessa år, kunde gå hem ett väl förrättat värv