Författare: Mats Krantz

 

 

 

 

I dag sken solen på onda och goda. På Sprängaren var vi fyra av det goda slaget, som med lite extrahjälp baxade ombord en kompresser i tre delar ( 1 kubikmeter/minut vid 7 Bar) Nicklas hade ordnat denna. Efter hopmontering startade den och producerade 10 Bar. Det bör nog räcka till att driva pressverktygen när tuberna skall monteras.
Vid efterföljande kaffe med kallaslängd på akterdäck, diskuterades vad som behöver göras inför örlogsdagarna vid St.Erik i Augusti. Vi behöver måla och snygga upp, färdigställa verkstaden i maskinrummet, så att vi kan få ordning på verktyg och material, samt permanenta relingsstöttorna i aktern, montera bogserkrok, akterlanternhållare och flaggspel. Om det låter sig göras, ordna så att svepspelet kan demonstreras i drift med tryckluft från den nya kompressorn, samt eventuellt montera en lastbom med handdrivet spel och gajar. Allt klarar vi inte men man kan försöka. Går det så går det.

I dag röjde jag lite skit i maskinrummet och sög upp regnvatten i kölsvinet. Vet inte riktigt var det kommer in, men det verkar vara via babords ventilator. Inget stort problem. Båten är tät för övrigt. Det droppar sakta in vatten via propellerhylsan, men inte heller det är av någon betydelse. Vi borde blåsa oljeröret från oljetanken i maskinkappen, som skall förse hylsan med olja. Ett jobb som väntar på att bli utfört.
Niklas Biederman kom ner och vi gick igenom alla elinstallationer. En del är i ett bedrövligt skick, men andra åter kan användas. Det blir ett grannlaga jobb att sortera upp vad som skall åtgärdas och när.
Slutligen kom min dotter med sin man och mitt barnbarn ner för ett kort besök. Det blev om möjligt ännu trevligare på Beckholmen.

Solen skiner sotskåpet sotar men blir långsamt befriad från rost och röta, men bäst av allt är att Riksantikvarieämbetet har beviljat oss 150 000:- för fortsatt renovering av pannan. Nu är drömmen om att Sprängaren skall gå för egen maskin på sin 100-årsdag inte totalt orealistisk. I dag är en glädjens dag för alla tillskyndare av vårt vackra fartyg.

Bilden föreställer sotskåpet och panngaveln uppifrån. Vackert eller hur?

En vacker dag på Beckholmen. Benis, Ola och jag stökade runt, slängde skrot rensade aktre panngavel och skrapade i maskinrumsverkstaden. Efter en stund dök Nicklas Biederman upp. Han är elingenjör och arbetar på transportstyrelsen med järnvägar. Han svimmade inte när han såg vårt elsystem, utan förklarade att det såg intressant ut. Kanske har vi inte skrämt iväg honom med vår blotta närvaro och i så fall är han välkommen i den solenna församlingen som skall få Sprängaren att gå för egen maskin på hennes 100-årsdag.

I dag var det en speciell dag nere på Sprängaren. Vädret var sagolikt, men en viss oro låg i luften. Panninspektören Bo Andersson-Vass från Inspecta väntades på besök, och frågan var om han skulle tala om för oss att pannan var bortom hjälp.
Bo Andersson-Vass anlände så småningom, iklädde sig sin inspektionsoverall och ålade sig in i pannan. Efter en noggrann undersökning, kom han upp genom luckan på panntoppen. Det fordras en hel del insatser, men pannan är inte bortom hjälp. Vi skall nu slipa ett antal mätpunkter och efter mätningar av godstjocklekar samt studier av konstruktionsritningen och konsultation av pannbokens beräkningar, finns det hopp om en åtgärdsplan, som innebär att Sprängaren i en inte alltför avlägsen framtid kommer att plöja havets vågor för egen maskin. Till detta krävs pengar, tid och intresserad personal, så om ni sitter hemma och stirrar in i väggen och undrar hur ni skall få tiden att gå och/eller pengarna att ta slut, så har vi på Sprängaren lösningen på era problem. Hör av er!

Inte mycket blev gjort i dag eftersom min gipsade hand omöjliggjorde större aktiviteter. Dock fick jag uppleva hur packningen på S/S Mariefreds pannas bottenmanlucka sprang läck. Det blev tämligen dramatiskt då trycket i pannan var 6 Bar inför årets första provkörning av maskinen. Vi var fyra personer i maskinrummet när det hände, men maskinchefen Robert Carlsson hanterade händelsen lugnt och professionellt. I stort sett hela båten fylldes med ånga efter att vi evakuerat ur maskinrummet. Vid sjutiden på kvällen var pannan tömd och luckan kunde demonteras. Nu hämtas en ny lucka och sedan vattenfylls pannan och därefter vidtar en ny uppeldning. Ingen annan skada skedd än en försening och utgiften av en ny lucka, men man får onekligen en viss respekt för vilka mängder med energi som ligger lagrat i en uppeldad ångpanna. Det vill till att allt är under kontroll.

>

I dag inledde vi med att besöka St Erik och Benis som håller på att elda igång SB panna. Alltid imponerande att komma ner i detta magnifika maskinrum med separat pannrum. Därefter for vi vidare till Sprängaren och rydde upp på däck samt läste av elmätaren och anslöt fartyget till landström. Inte mycket att skryta med men det var kallt och oinspirerande. Vi kommer snart igång med mer aktiviteter.

Lennart Ola och jag arbetade i dag med panntoppen, verkstaden i maskinrummet och sotskåpet. Björn och Ralph dök upp och därefter kom Leif med sällskap. Det blev kaffe med dopp på akterdäck. Även om det var lite kyligt med snö hängande i luften, så var det angenämt

Nya idéer dryftades som det säkert kommer gott utav.
Den 4/5 skall vi omförtöja till andra sidan pontonbryggan där vi får ligga till i början på september.