Författare: Mats Krantz

Det är kallt och otrivsamt ovan däck, men inne i fartyget och på bryggan är det om inte behagligt så åtminstone uthärdligt. Vi arbetar oförtrutet med att rengöra maskinrummet, installera el, samt inreda skansen. Där blir det allt finare för varje arbetsdag, och det är frestande att lägga sig i en av de bekväma kojerna och ta sig en slummer efter lunchuppehållet.
Vi har också hunnit med att ha årsmöte i den ekonomiska föreningen Vedettbåten Sprängaren. Det blev i stort sett omval på de flesta posterna. Inga större överraskningar. Föreningens ekonomiska tillstånd är gott, så vi ser fram emot årets seglation med största tillförsikt.

Året 2024 avslutades med en julfest för de som verkat ombord under det gångna året. Sedan har vi haft Jul och Nyårslov och sedan startade vi 2025 med att fira den Internationella James Watt-dagen den 14/1. Nu kör vi igång inför den nya säsongen som kommer att innebära resor med passagerare så ofta och mycket som vi orkar med och förmår. Vi ser alla fram emot detta.

Det börjar lacka mot Jul, så vi förbereder för vinteruppehållet. Bland annat pågår ett intensivt arbete i akterinredningen och i skansen, som vi hoppas skall vara färdigt i all sin glans inför nästa säsong.
Vad som också måste göras är att aska och sota ur sotskåp eldrör och flamugnar samt återbörda eldbryggor,sidoroster och rosterstavar tillbaka in i pannan. Detta arbete som delvis är smutsigt och obekvämt är nu klart, och som framgår av bilden är nu allt förberett inför den kommande eldningssäsongen och vi kan snart njuta av ett välförtjänt Jullov.

Inte mycket händer nu, annat än att vi förbereder Sprängaren för sin vintervila. Dock kommer arbete att pågå i skansen och akterinredningen, så att vi har ett fint fartyg att visa upp nästa säsong. Vi träffas varje tisdag och arbetar med det som går att göra. Det finns alltid något att sätta i händerna på den tappra skaran som möter upp varje tisdag, inte bara för att det behövs, vi har trevligt också

Vi mins med lite nostalgi sommarens fina körning under Stockholm Steam, då vi fick slussa in i Mälaren och sedan visa upp vårt fina fartyg för en talrik publik på Riddarholmen. Därefter gå hem igen medförande passagerare som när de gick iland ganska mangrant talade om att det var lite av de häftigaste de hade upplevt på länge. Det som vi tycker är en del av vardagen är uppenbarligen något alldeles extra för de som inte är vana vid att se hur man eldar en ångpanna med kol och hur en ångmaskin arbetar. Det blev en dag att minnas nu när vi förbereder oss för en lång vinter.

Nu är säsongen över och vi börjar förbereda oss för den kommande vintern. Det gör vi med att tömma pannan och alla tankar på vatten, länsa alla utrymmen och smörja och baxa alla maskiner. Sedan har vi ett digert program med arbeten som skall utföras inför nästa säsong. Det finns att göra på vintern också
Den bifogade bilden visar vår hedersmedlem Bert Sandberg, som än gång i tiden gjorde sin värnplikt ombord som eldare. Han var med och bogserade pråmarna Frigg och Oden inför bärgningen av regalskeppet Vasa. Det har hänt mycket sedan dess.
Berts minnen från den tiden är en rik källa att ösa ur. En del av dessa finns dokumenterade i vår bok om Sprängaren skriven av Ibb Jessen. Den finns att köpa ombord eller så kan vi skicka den om ni kontaktar oss.

Sommaren har förflutit raskt, och även om vi inte har lämnat kaj under denna tid, så har en hel del arbete ändå utförts.
Mycket aktivitet har varit att förbereda deltagandet i Stockholm Steam, som var ett försök att samla alla verksamma ångfartyg i Stockholm med omnejd utefter kajen på Riddarholmen. Detta evenemang kom till stånd den 25/8 och blev en ” smashing succe’”
För att kunna deltaga var vi först tvungna att få till vårt passagerarcertifikat, samt få vår panna godkänd, och få våra säkerhetsventiler provade av panninspektörer. Detta ordnades vecken innan, och därefter vidtog utbildning i säkerhetsfrågor för den kommande besättningen. Allt i tid och i god ordning.
Lördagen den 24/8 genomförde vi så en provtur, och det var första gången vi lämnade kajen i år. Allt fungerade efter ritningarna, så vi kunde med förtröstan kasta loss 0900 för inslussning till Mälaren på utsatt tid 0930. Vi ankom till kaj 1100, och då hade redan mängder av förväntansfulla människor samlat. Därefter var det full fart med visning av fartyget och försäljning av kaffe och skorpor och boken om Sprängaren till klocka 1600, då vi kastade loss och backade ut med betalande passagerare för att åter slussa ner till saltsjön och kajen vid Vasamuseet.
Det var en trött med nöjd besättning, som lämnade fartyget medan augustihimlen långsamt mörknade.
Passagerarnas nöjda kommentarer var en fin belöning för allt nerlagt arbete.

Vi hade ett mycket ambitiöst program, som på grund av sjukdom hos en av våra nyckelpersoner kom på skam. Vi är ledsna för det, men nu tänker vi på vår kollega och önskar honom en snar bättring. När detta hans tillfrisknande är ett faktum kommer vi att återuppta våra turer i Vasas kölvatten. Till dess får vi ge oss till tåls, och sköta om vårt fartyg efter bästa förmåga.
Bilden visar vår nyvalde ordförande i Sprängarens vänförening Ingemar Wahlberg, som nu har tagit sig an detta krävande värv. Vi hälsar honom välkommen och önskar honom lycka till.

Denna vecka kröntes med de bägge örlogsdagarna den första och andra juni. Det var soligt och varmt och på kajen och ombord myllrade det av glada och intresserade människor från både Sverige och utomlands.
Vi serverade kaffe kokt på byssans vedspis, mindre goda skorpor, som man säger och fest-is till barnen. Vi delade också ut broschyrer på svenska, engelska och hör och häpna även på kinesiska.
Boken om Sprängaren såldes också, så vi har all anledning att vara nöjda.
Estelle och Rasmus från Sjövärnskåren gjorde en imponerande insats, så vi är dem stort tack skyldig. Inte nog med att de är duktiga, de är trevliga också.