Ambitionen att fartyget skulle kunna gå för egen maskin när hon fyllde 100 år har vi tyvärr fått avskriva, men skam den som ger sig.
Om året 2018 präglades av långa diskussioner med motsträviga panninspektörer och motsträviga svetskontrollanter har året 2019 inneburit en positiv vändning.
Efter avslutade diskussioner om metoder och material, har renoveringen av ångpannan åter kommit igång på allvar. All armatur är bortmonterad för genomgång, och pannans inre är helt avlägsnad. Nya rökgastuber och stagtuber är införskaffade och preparerade för att monteras. Allt arbete på ångpannan som kräver professionell kunskap utförs av Bergmans Mekaniska Verkstad från Motala, där far och son Bergman utgör tredje och fjärde generationen pannbyggare. Inget arbete på en ångpanna är dem främmande. Ramen till bottenmanluckan är kompletterad och 20 nitar i pannans mantel är urborrade och ersatta med nya. Ett grannlaga arbete som rymde en viss dramatik. De bägge eldrören har tagits ut och håller nu på att ersättas med nya. Dessa är tillverkade i Tyskland och måste lyftas in och monteras i tre delar var. Totalt rör det sig om cirka 24 meters licenssvetsning, som naturligtvis bara kan utföras under rigorös kontroll. Detta arbete pågår för fullt och förväntas bli klart under våren 2020.
Allt arbete utförs under medverkan av medlemmar i föreningen, som också lägger ner ett berömvärt arbete på att renovera fartyget i övrigt. Värt att nämna är att genomrostade durkar i aktra inredningen och på bryggan har lagats. Barlast har tagits bort och den barlast som skall behållas är under rosthackning och målning innan återstuvning i lämpliga målade utrymmen. Kolboxarna är skrapade, målade och träfordrade. Installation av nya elsystem pågår, och ventiler gås igenom och slipas där behov föreligger.
På babordsidan i maskinrummet där tidigare en oljepanna var monterad har den gamla maskinverkstaden, med arbetsbänk, hyllor och ett skruvstycke återskapats.I skansen finns en tillfällig snickarverkstad för fortsatt arbetet med inredning av hytter och förråd.
Att fartyget ligger på Museifartygspiren har inneburit att vårt arbete har följts med intresse från besökare till de övriga fartygen och i den mån vi är närvarande tar vi gärna emot besökare och svarar på frågor om vårt vackra fartyg.
Vi har under hösten haft en glädjande tillströmning av intresserade medlemmar som deltagit i alla förekommande verksamheter med liv och lust, utan att vara rädda för tunga arbeten i smutsiga, obekväma och trånga miljöer. Tisdagar är våra arbetsdagar, men även under resten av veckan och helger pågår av och till aktiviteter. Om allt går som planerat (men när gör det det?) så är det inte omöjligt att Sprängaren går för egen maskin under det kommande året. Klarar vi inte det, så strävar vi vidare. När hon plöjer vågorna till ångmaskinens lugna rytm, blir hon vad vi vet det enda örlogsfartyget från första världskriget som fortfarande är under gång.
